Det här är därför jag bara älskar att dela mitt liv tillsammans med just Vinthundar! De är bara så vänliga mot alla, se bara hur de alla fem utan problem delar samma säng! Tänk på att Bruno inte bott här i mer än tio dagar och de kan utan problem lägga sig allihopa i samma säng, fantastiska hundar!
På bilden ligger faktiskt alla fem hundar i samma säng, men den femte har gömt sig väl under kuddarna och syns inte. Är man en Italiensk vinthund så är man, de är för goa! Ni ser ju också vem som ser till att ta mest plats... ja min Gilly är inte som alla andra, hon är min galenpanna och en högt älskad prinsessa och det vet hon om! Grabbarna i gänget de får tränga ihop sig istället...
måndag 14 september 2015
Bus i hagen!
Igår tog vi en sväng till en inhägnad hage här i närheten för lite bus för Gilly och Bruno. Gilly har inte sprungit på två veckor efter att hon varit halt ett tag, men nu efter vila vekar tassen återställd, så skönt! Hon sprang som den toka hon är i full fart tills hon inte orka mer, vad hon älskar att springa. Inga hälta nu efter att hon härjat runt heller så nu verkar tassen vara återställd, var nog bara en tå som fått en liten stukning.
Min vackra svarta panter!
Bruno han tog det hela bra mycket lugnare! Han är en lite lugnare individ än min galenpanna till Greyhound men samtidigt var det här ett nytt ställe för honom med nya dofter, vem vet han kanske släpper loss ordentligt han också en vacker dag. Han ville helst bara hålla sig nära oss eller nära jourhusse förstås, han kom bra på inkallning när vi ropade men då hade vi förstås korv i fickan.
Så galet vacker!
Lufsa mest glatt runt i hagen.
Bruno lyfter inte så ofta på benet...
Tjohoo här kommer jag!
Fort tillbaka till jourhusse!
Vilket skutt!
lördag 12 september 2015
I skogen där trivs vi bäst!
Idag tog vi långpromenad i skogen, det gör vi oftast för där trivs vi bäst och idag var en riktigt härlig höstdag.
Efter skogen var det dags att börja göra höst på framsidan. Äppelträdet ska klippas ner och ogräs plockas bort. Bruno hjälpte mig med sysslorna, eller höll mig i alla fall sällskap hela tiden.
Träden börjar skifta i färg nu, från grönt till rött!
Men Bruno vart har du stoppat huvudet nu då..?
Det börjar till och med prassla härligt på stigarna nu av löven som ramlat från träden.
Så fina!
SnyggBruno!
De snällaste ögonen, de speglar verkligen hans själ!
Det här är VinthundsLYCKA!
Ligga nära...
Det är inte varje dag Gilly låter någon ligga nära henne här hemma! Hon gör nämligen skillnad på om hon ligger nära någon eller om någon ligger nära henne. Igår kväll låg Gilly i sin favoritbädd och Bruno kommer och lägger sig nära henne, tätt intill med sitt huvud på hennes rumpa och Gilly tyckte det var helt ok, jag blev riktigt förvånad. Att sen Gilly inte har några skrupler över att lägga sig på sina kompisar gärna för att få dem att byta bädd så hon får platsen för sig själv det är en annan historia... Såg lite roligt ut när Gilly såg till att ta så mycket plats som möjligt i bädden igår kväll och snälla, stora Bruno så fint fick rulla ihop sig längst in för att få plats. Men båda sov de tungt hela kvällen så de måste ha varit mysigt!
Sötnosar!
fredag 11 september 2015
Svårt att förstå...
Bruno har fått ett nytt hem!
Kan inte riktigt alls förstå att inte fler fått upp ögonen för Bruno! Visst några har hört av sig men ingen som har återkommit med en intresseanmälan eller kommit hit för att träffa Bruno. Funderar man på honom och om han skulle passa in i ens familj så tycker jag verkligen att man ska ta sig tiden att komma och träffa honom! Han är hund som man behöver se och umgås med för att förstå hur go han verkligen är! Så tveka inte, du/ni kommer få en bästa vän i den här killen!
Han är ju så galet vacker men visst man ska inte gå efter utseende det håller jag helt med om, men han är ju så himla genomtrevlig. Han har varit ensam hemma tillsammans med de andra hundarna när vi har jobbat nu i veckan och det har gått riktigt bra! Han har inte gråtit när vi gått och när vi har kommit hem så har han sett riktigt nyvaken ute så han kan koppla av när han är ensam. Ingen av grannarna, vi bor i radhus har heller sagt att de hört honom. Men jag skulle tro att han har gråtit lite men inte så det stört tydligen. Rumsren skulle jag också vilja påstå att han är nu bara man antingen har varit ute på en ordentlig promenad precis innan maten eller att man går ut precis efter maten. Det är inte lika bråttom som tidigare när han åt och kissade där han stod utan nu kan man klä på sig jacka, skor och låta honom slicka ur skålen ordentligt innan man går ut. Vilka framsteg den här killen gör på mindre än en vecka!
Vi har inte märkt av några rädslor hos honom, inte för ljud, folksamlingar mm. Han är så lugn och trygg i alla miljöer och situationer vi stött på tillsammans med honom. Han har en del jaktlust i sig som de allra flesta Greyhounds och jag skulle rekommendera att bara släppa honom på inhägnat område, visst det kan gå att träna med tiden men inget man ska ta för givet. I övrigt är han bara som en stor, söt och snäll nallebjörn som bara älskar alla och som inget hellre vill än att bli älskad tillbaka, han söker så mycket kontakt med människor, en riktigt social kille!
Det är verkligen en förmån att få lära känna den här killen och vi är så glada över att ha honom här som en bonusvovve i familjen men jag önskar verkligen över allt annat just nu att han hittar sitt alldeles egna hem. Han förtjänar verkligen att få bo in sig i sin alldeles egna familj och inte i sitt jourhem!
Kan inte riktigt alls förstå att inte fler fått upp ögonen för Bruno! Visst några har hört av sig men ingen som har återkommit med en intresseanmälan eller kommit hit för att träffa Bruno. Funderar man på honom och om han skulle passa in i ens familj så tycker jag verkligen att man ska ta sig tiden att komma och träffa honom! Han är hund som man behöver se och umgås med för att förstå hur go han verkligen är! Så tveka inte, du/ni kommer få en bästa vän i den här killen!
Han är ju så galet vacker men visst man ska inte gå efter utseende det håller jag helt med om, men han är ju så himla genomtrevlig. Han har varit ensam hemma tillsammans med de andra hundarna när vi har jobbat nu i veckan och det har gått riktigt bra! Han har inte gråtit när vi gått och när vi har kommit hem så har han sett riktigt nyvaken ute så han kan koppla av när han är ensam. Ingen av grannarna, vi bor i radhus har heller sagt att de hört honom. Men jag skulle tro att han har gråtit lite men inte så det stört tydligen. Rumsren skulle jag också vilja påstå att han är nu bara man antingen har varit ute på en ordentlig promenad precis innan maten eller att man går ut precis efter maten. Det är inte lika bråttom som tidigare när han åt och kissade där han stod utan nu kan man klä på sig jacka, skor och låta honom slicka ur skålen ordentligt innan man går ut. Vilka framsteg den här killen gör på mindre än en vecka!
Vi har inte märkt av några rädslor hos honom, inte för ljud, folksamlingar mm. Han är så lugn och trygg i alla miljöer och situationer vi stött på tillsammans med honom. Han har en del jaktlust i sig som de allra flesta Greyhounds och jag skulle rekommendera att bara släppa honom på inhägnat område, visst det kan gå att träna med tiden men inget man ska ta för givet. I övrigt är han bara som en stor, söt och snäll nallebjörn som bara älskar alla och som inget hellre vill än att bli älskad tillbaka, han söker så mycket kontakt med människor, en riktigt social kille!
Det är verkligen en förmån att få lära känna den här killen och vi är så glada över att ha honom här som en bonusvovve i familjen men jag önskar verkligen över allt annat just nu att han hittar sitt alldeles egna hem. Han förtjänar verkligen att få bo in sig i sin alldeles egna familj och inte i sitt jourhem!
Lilljourhusse hade haft en tuff dag på skolan och fina Bruno var på en gång där och höll honom sällskap i soffan. Ibland undrar jag om de inte förstår så mycket mer än vi tror... egentligen undrar jag inte, jag är helt övertygad!
måndag 7 september 2015
Bruno dag 4!
Visst har även Bruno fastnat i kameran idag och här kommer dagens uppdatering om honom! Han äter med god aptit och är bra i sin mage trots foderbyte nu när han kom till oss. Bruno har blivit mycket bättre på det där med att förstå att all mat inte är hans och det finns något som heter nej. Det går framåt med stormsteg med tanke på att det bara är dag 4 här hemma hos oss.
Varför får jag inte ta mackan för... snälla en liten bit!
Idag har han varit ensam en längre stund, det blev cirka 2 timmar och det har fungerat riktigt bra! Jag såg när jag kikade in genom fönstret att han vankade runt lite efter att jag låst dörren men när vi kom hem sov han gott på hallgolvet och han hade inte rört något alls. Så det där med ensamhetsträning kommer gå superbra även i ett nytt hem! Han var förstås inte helt själv utan hade sällskap av Jester här på nedervåningen, de andra var på övervåningen. När vi kom hem blev han glad förstås men hoppade fort upp i soffan för att sova vidare en stund, en riktig livsnjutare. En kissolycka idag också och gissa när? Jodå även idag var det vid maten... precis när han ätit färdigt så kissa han på golvet precis där han stod vid matskålen. Han är ju lite söt för han lyfter inte på benet! Men ingen olycka alls när han var ensam och det visar på att det inte kommer bli något problem med rumsenheten. Jag skulle nog allt vilja säga att han är rumsren, vi ska bara vara snabbare så vi får bort den där ovanan att tacka för maten...
Som många Greyhounds kan vara när de kommer från Irland så är det lite osmidiga och ovana vid att gå i terräng som skogen. Så nu tränar vi här hemma på att klättra i berg och gå i blåbärsris för att träna musklerna och träna upp smidigheten och Bruno är helt klart med på noterna, så spännande tycker han även om det märks att han blir trött. Det är lite andra muskler han använder i skogen mot de han använde på kapplöpningsbanan.
Goa fina Bruno du förgyller verkligen våra dagar här hemma, men för din skulle önskar jag inget annat än att ditt alldeles egna hem ska dyka upp. Det förtjänar han verkligen och jag säger det igen lyckliga den som får dela sitt liv med den här otroligt fina killen med ett hjärta av guld.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
