söndag 23 februari 2014

Bästa söndagar!

Det absolut bästa med söndagar är vår extra långa härliga promenad, bäst blir det om vi har sällskap av våra vänner Cliff och Ida med matte som idag! Den här helgen har det verkligen varit vår i luften och dagens promenad blev en härlig tur i skogen på 3,5 timme där vi njöt av solen som lyste till och från och av att det verkligen doftade vår ute i skogen. Hundarna njöt de också av solen, alla dofter och av massor av bus, skönt var också att ingen av hundarna behövde ha täcken på sig, det är helt klart ett vårtecken!

Vackra vyer på promenaden!

 
Underbara skog!
 



Korvsök på gång... alla vill!


 
BusGilly for runt som vanligt! Då hade de ändå fått springa av sig på en stor fotbollsplan tidigare under promenaden... men för spring finns det nästan alltid lite ork kvar! 

 
Vackra Cliff letar korv!

 
En Långhårig Collie måste vara bland det vackraste som finns och Cliff han är verkligen något helt speciellt!

 
Ida gjorde allt annat hon kunde komma på för att slippa stå modell för fotografering...

 
men tillslut lyckades jag! IdaFina så himla vacker!
 
 
Mera korvsök... alla vackra vinthundar på samma bild!

 
Mina busar!



 
De finaste jag vet!
 

Gilly tar tillfället att svalka tassar och dricka vatten, ytterligare ett vårtecken!

 
På väg hem igen genom skogen!
 



Gilly min prinsessa!

 
 

Yougi min fina!



 
Ozzy min guldklimp!



 
Jester min bästa!




Nu är vi laddade för en ny vecka och vi har hört talas om att det fina vädret ska fortsätta så det kan nog allt bli en riktigt bra vecka!


lördag 22 februari 2014

Våren är här?

I torsdags vaknade vi upp till ett vitt vackert vinterland, i fredags stod det i tidningen är nu är våren här enligt SMHI och all snön regnade bort. Idag lördag skiner solen, fåglarna kvittrar och hundarna solar på altanen, undra om våren är här (i februari)?!

 
 
 
 
  
 
Helt klart hittar jag redan vårtecken som knoppar, hundar som solar och fåglar som kvittrar men än är jag nog inte helt övertygad. Jag tror det fortfarande kan komma bakslag men en sak är säker och det är att våren är på väg! Nu njuter vi i alla fall över att se solen igen, vad jag har saknat den!

söndag 16 februari 2014

Italiensk Vinthund (IG)!

Här hemma kom Ozzy in i vårt liv lite oväntat men inte ovälkommen på något sätt! Han tog oss med storm på alla sätt och vis och det var helt enkelt bara meningen att vi skulle bli en del av varandras liv! Han kom för att stanna den saken stod klart rätt så fort.

Nu var inte Italiensk Vinthund en främmande ras för oss här hemma även om vi inte träffat så många men ett par stycken sen tidigare. Däremot var det en ras som jag varit nyfiken på och läst en hel del om och tänkt någon gång… nu blev någon gång tidigare än jag tänkt men det blev verkligen helt perfekt!

 Med Ozzy föddes också en kärlek för just rasen Italiensk Vinthund och även om jag läst på en hel del sen innan så har jag läst ännu mer sen dess och ännu finns det massor kvar att läsa och lära, vilket är så skoj!

Vill bara säga att mina Lurchers och min Greyhound, mina irländska rescuehundar med hjärtan av guld är så otroligt viktiga och har en mycket stor plats i våra hjärtan här hemma. Underbarare hundar får man allt leta efter, så ingen tror att de är åsidosatta på något sätt! Mitt hjärta slår och kommer alltid slå för de irländska rescuehundarna! Min flock är helt fantastisk som den är och en bättre kombination skulle jag inte kunna drömma om, vi kompletterar varandra på ett helt underbart sätt! Men det finns saker som jag drömmer om som till exempel utställning, LC mm som jag inte kan göra med mina rescuehundar. Jag känner även att efter fyra vuxna omplaceringshundar så vill jag att nästa hund ska vara en valp eller en yngre hund, jag vill vara med från början. Nu finns inga planer på en hund till i vår familj i nuläget ska jag väl tillägga, fyra hundar räcker för oss och även om jag drömmer om en IG valp så önskar jag inget hellre än att min Fyrklöver ska finnas för evigt.

Men Ozzy är något alldeles speciellt och rasen jag lärt känna är något som verkligen passar oss här hemma! Vad är det då som är så speciellt med dem?
Jag verkligen älskar att de vill vara nära och är där du är, man behöver aldrig känna sig ensam med en IG hemma! Vet nog ingen annan hundras som har så mycket kärlek att ge men de kräver en hel del kärlek och uppmärksamhet tillbaka också. De är otroligt mjuka i sitt sätt att vara, finns inget ont i dem och att ha dem tillsammans med andra hundar av samma kön är nästan aldrig några problem. Storleken på dem måste jag säga är helt perfekt, jag som alltid velat ha stora hundar måste erkänna att jag ändrat mig. De är små till storleken men är ändå en hund som glatt hänger med och orkar långa promenader och mycket bus, lika gärna som de ligger tätt intill dig i soffan och sover gott. Finns få hundraser som har så mycket humor som en IG, de har alltid något att bjuda på med bus i blicken eller så ser de helt oskyldiga ut… De kan gå att träna till att ha lösa på skogspromenaden men det är en jakthund i botten och inget man ska ta för givet, finns en hel del IGs som är superduktiga på LC tex! När det kommer till träning så är de flesta pigga och vill men de måste förstås se en mening med träningen för det är en Vinthund! Jag ser stor skillnad på min Greyhound och på min Italienska Vinthund när det kommer till träning, Ozzy (IG) har mer energi och längre medan Gilly (Grey) tröttnar fortare och har inte alls samma energi och då älskar hon ändå att träna. Självklart är sånt här individuellt men jag tror även att det är vad man gör det till, det gäller att hitta det som motiverar din hund. Deras päls är så len och den korta pälsen fäller nästan inget alls vilket är bra när man inte är så förtjust i att städa. Vackra är de också och de kan ha de mest underbara färgerna som blå (grå), svart och isabell (fawn). Finns hur mycket mer att säga om rasen och ingen individ är den andra lik men ett liv fullt med skratt, kärlek och en kompis för livet det är livet tillsammans med en Italiensk Vinthund!

Nackdelar, finns det något sådant?
Som unga är de verkligen fulla av energi och behöver få utlopp för den, ingen ras som är lätt som valp. De är även fulla av övermod speciellt som unga vilket kan ställa till det för dem, till exempel så är de inte medvetna om höga höjder och det med kombinationen långa ben och skelett som inte vuxit färdigt så finns risken för benbrott. De vill alltid vara nära och vill man ha en hund som man kan säga åt gå och lägg dig så ska man absolut inte ha en IG för de måste få vara nära hela tiden, familjen är väldigt viktig för dem. De har jaktlust och är snabba så man måste verkligen tänka på vart man har dem lösa och/eller träna inkallning tidigt. Något som jag tycker är det som är mest negativt är att de är väderkänsliga, de tycker inte om regn, blåst och kallt väder. Jag älskar vintern med mycket snö men den uppfattningen delar jag inte med speciellt många IGs. Men med bra kläder på sin hund så klarar dem de flesta väderlekar, även om alla väder inte alls uppskattas! De kan vara svåra att få rumsrena, man måste vara beredd på att lägga ner tid på det. Ozzy kom till oss som femåring och var och är inte helt rumsren. Skälligare än andra vinthundar kan de vara, speciellt när det kommer folk på besök, det talar Ozzy gärna om.

Om jag jämför mer med andra Vinthundar jag mött och känner så tycker jag att den största skillnaden är att en IG ofta inte har samma förmåga att koppla av som många raser inom Vinthundsgruppen är kända för. De vill vara där de händer och i centrum hela tiden, händer det inget så ser de till att de händer något. De är också mycket mer bundna till sina ägare och mer ”beroende” av sin ägare vilket jag upplever gör dem till lättare att träna tillsammans med då de inte är fullt lika självständiga i sitt sätt. Men likheten är att de måste se en mening med träningen för att det ska vara kul! En annan likhet är att jakten finns där och de är verkligen en hund som jagar med synen och är snabb! En Italiensk Vinthund har allt det jag älskar med Vinthundar och lite till, kan det bli bättre?!

 

Långpromenad!

Äntligen kände jag mig så pass pigg efter veckans influensa att vi kunde ge oss ut idag på en härlig långpromenad! Det bästa var att vi hade sällskap av våra bästa vänner, Ida, Cliff och deras matte, så roligt att träffas igen efter ett alldeles för långt uppehåll då vi inte lyckats få ihop våra scheman...

Det var riktigt härligt väder ute också, 8 plusgrader och solen försökte sig på att titta fram, lite regn fick vi på oss men bara lite som tur var. Det blev spring i hagen för Gilly också då nästan all is var borta, vilken lycka! Ja alla hundarna fick springa förstås men lyckan var helt klart störst hos Gilly. I 3, 5 timme var vi ute i skogen och gick, busade i hagen, gjorde korvsök och stannade vid en lekpark och körde lite Dogparkour så nu har jag ett trött gäng här hemma, härligt!

Lite is kvar i hagen men Gilly kunde springa ändå!
 
 
Lycklig och trött Gilly!

 
Mitt fina gäng!
 
 

Ja!

Lite roligt att jag i torsdags satte mig ner och skrev ett inlägg om ordet nej för i fredags var jag på en utbildningsdag med mitt jobb. Vi hade olika teman men ett av ämnen som vi lyfte under dagen var demokrati i förskolan ur barnens synvinkel. Nu vill jag inte förmänskliga hundar eller göra barn till hundar men bland annat fick vi se en film med en intervju av författaren Gabriella Ekelund där demokrati diskuterades och bland annat nämndes användningen av just ordet nej som fick mig att tänka lite extra. Ni som är intresserade av filmen hittar den här!

Filmen tog bland annat upp att man ska använda ordet ja istället för ordet nej till barnens initiativ på förskolan. Författaren menade att det minskar konflikter, lugnet lägger sig, vänlighet uppstår och koncentration ökar. Förskolans Läroplan är skriven så att barnens intressen ska styra, verksamheten ska vara demokratisk och barnen ska ha stor möjlighet att styra verksamheten för den ska helt och hållet utgå från varje barnen och deras intressen. Undersökningar har visat att barn tycker väldigt illa om att bli tillrättavisade och upplever skäll som slag med rösten. Barn i en odemokratisk förskola blir stukade barn och barn i en demokratisk förskola blir självstarka, initiativ rika och får en tilltro till sitt egna lärande.

Intressanta saker att fundera på och det gav mig en hel del tankar både inom mitt yrke och inom hundträning... alla är vi djur och alla har vi känslor!

torsdag 13 februari 2014

Nej!

Blir arg på mig själv varenda gång det där hemska ordet nej kommer ur min mun! Visst finns det gånger när ordet är bra som när hundarna är lösa och på väg åt något håll jag inte vill, ska äta snusk eller ser en annan hund, som "akutord" är det bra. Igår i skogen tänkte Ozzy smaska i sig en gammal pannkaka som någon glömt kanske ur en matsäck, då var ordet bra att använda och behövdes då han var lös och en bit ifrån mig. Det räckte med ett nej så släppte han tanken och fokuserade på mig, gjorde då en inkallning med godis som belöning. Där kände jag att ordet användes rätt och slutet blev ändå positivt då det kom en belöning för ett beteende som jag ville se istället!

Nej är ett ord som självklart är bra att lära in som just ett "akutord" och att bara användas i sådana situationer. Ett nej ord behövs anser jag för det finns saker som verkligen är nej det kan faktiskt vara en livräddning, sen kanske vissa säger fy mm men här hemma använder vi ordet nej. Men i all annan träning önskar jag så att det ordet inte kom ur min mun! Älskar när vi jobbar med klicker för då pratar jag ju inte annat än peppar då jag har några som behöver lite "hejarop" för att fortsätta jobba, men ibland tränar vi faktiskt utan klicker och då händer det att det ordet kommer... Ska jag vara helt ärlig händer det även med klickern ibland fast jag ska vara tyst!

Som idag när jag hade lagt en korv på golvet som störning till Jester när vi skulle träna och han går mot den och tänker ta korven, då säger jag det där ordet nej... vad händer jo det var bara att lägga ner träningen för Jester stängde av helt och blev osäker och nu är han ändå en trygg hund och vi har ett gott positivt samspel. Varför kunde jag inte valt ordet vänta istället som han inte ser som ett "fyord"! Bara mitt eget fel och det krävs helt klart bättring!

Tänk så viktigt det är att ALL träning är positiv och vilken skillnad det faktiskt gör för våra hundar. Nu har jag turen som har en sån tydlig hund som Jester som verkligen visar tydligt obehag för något så enkelt som ordet nej. Alla hundar är inte lika tydliga men jag är helt övertygad om att alla hundar känner samma obehag/förvirring när korrigeringar förekommer i träning. Hur ska hunden veta vad den gjort fel och vad vi vill att den egentligen ska göra, de är inga tankeläsare och varför bestraffa något som hunden inte vet!?  Bättre att belöna det som hunden gör rätt, för då vill hunden bjuda på det beteendet fler gånger. Det ger ett bättre samarbete och en hund som vågar testa och bjuda på fler egna beteenden som olika trix mm.

Nej är ett ord som jag märkt att jag lätt säger när jag tränar och något jag verkligen vill jobba bort. Oftast är det inte att jag säger nej till hunden utan att jag utbrister nej för att ett moment blir fel, lätt hänt men hur ska min hund veta. Jag jobbar verkligen med att få bort ordet nej annat än som "akutord" men i träning blir det aldrig akut så där ska det inte förekomma. Träningen ska enbart vara positivt och ses som lustfyllt, inte krav och korrigeringar tycker jag och det är vårt motto här hemma! Men ett krav till mig är att sluta använda nej när vi tränar!

Sjukvecka...

Här hemma har jag legat sjuk med ont i kroppen, feber och förkylning, kanske influensan. Nu har febern gett med sig verkar det som och värken är borta, kvar är bara den envisa förkylningen och så saknas kraften i kroppen förstås men den kommer!
 
Hundarna tycker det har varit riktigt mysigt att hålla matte sällskap i sjuksoffan, speciellt Ozzy som hela tiden legat tätt intill under filten. Några längre promenader har jag inte orkat med tyvärr... Husse har fått ta morgonpromenaden innan jobbet och sen eftermiddagspromenaden och kissrundorna på kvällen. Jag och hundarna har däremot roat oss med lunchpromenaden tillsammans, vi har inte gått långt men det har tagit oss ett tag att ta oss runt. Mycket att nosa och titta på, mycket godissök och hopp och balansera på stenar och stockar har vi aktiverat oss med. Så hundarna har varit nöjda efter lunchpromenaden ändå utan att den blivit lång.
 
Vi har gått i vår lilla skog bakom oss och där springer grabbarna lösa och rör sig i ojämn terräng, en baktanke från min sida då de blir tröttare av att röra sig i skogen och de använder hela sin kropp än på asfalt vilket kanske varit lättare för mig egentligen. Tyvärr kan inte Gilly vara lös där för hon ser spännande saker överallt... även om det inte ens finns något! Hon har en del energi just nu också så skulle jag släppa henne skulle hon springa för fullt och lite till vilket jag inte vill att hon ska göra i skogen, finns för mycket träd och annat att krocka med! Nu skulle hon verkligen behöva få springa av sig men tyvärr ligger det is fortfarande i vår hage och även i hundrastgården så det är inte att tänka på, risken är alltför stor att jag skulle få en Greyhound med sträckningar eller ännu värre... Någon vecka till sen så hoppas vi att isen är borta, kanske, kanske till helgen om vi har tur!
 
Gilly tycker att det är helt okej med bara koppelpromenader även om jag vet att hon längtar.
 
 
Det är lite spännande att gå i skogen nu för på vissa ställen är det helt snötomt...
 
 
och på andra är det en del snö kvar.
 
 
 
Blött och kallt om tassarna!
 
 
Så försvann snön igen!
 
 
Trötta hundar...
 
 

söndag 9 februari 2014

Ja må han leva!

Idag blir vår lilla stjärna här hemma sex år! Har skrivit det många gånger här i bloggen förut men kan aldrig får ner i ord hur glada vi över att få dela livet med den här lilla killen med det största hjärtat. Stort grattis världens bästa Ozzy!
 
 
 
 
 
 
 
Den första födelsedagen för Ozzy här hemma hos oss och det firades förstås med leverpastejstårta!