tisdag 29 september 2015

Bokad!

Åh tänk att få skriva det ordet! Finaste Bruno har idag hittat sin familj som nu väntar och längtar efter honom, helt underbart och vilken lycka! Stort grattis fina Bruno och stort grattis till hans nya familj som kommer få en fantastisk vän i den här killen!


Men han kommer bo kvar hos oss ett tag till, så här på bloggen och här hemma hos oss har vi ett gäng veckor till när vi kan njuta av den här killen.




Härliga hösten!

Vilka fantastiska höstdagar vi har nu, kalla morgnar med frost i gräset och så klarblå himmel på dagarna som värmer så skönt! Det är bara att njuta och verkligen ta tillvara på dessa dagar, idag var en sån dag och jag lovar att vi njöt! Dagens skogspromenad var verkligen balsam för själen, sådana promenader är så viktiga, ingen tid att passa, bara njuta och vara där man är! Att sen ha de bästa som sällskap på promenaden alla de fina Fem gör inte promenaden sämre precis utan precis tvärtom, mina lyckopiller!

Vackra färger är på gång!

 
Stor och liten!

 
En stunds paus för att njuta i solen!

 
Vår nya runda vi hittat i skogen, så vackert!


Filosoferar en stund...

 
Så vackra!

 
Finaste Yougi, den klokaste jag vet, min läromästare!

 
Vackra Jester, finns ingen mer som han, den vänligaste själen av dem alla!

 
Min prinsessa, mitt alldeles speciella lyckopiller och kryddan i mitt liv!


 
Ozzy min själsfränder och bästa vän!
 
 
 
Så har vi Bruno, den gladaste av dem alla! Han har verkligen en svans som går hela tiden och ett stort leende att bjuda på varje stund i livet!


Alla i en hög...

Är det fler än vi som har en ovana att somna i en hög i soffan..? Hur mysigt är det inte att slå på en film, speciellt nu på hösten och så kryper man upp tillsammans under filtarna i soffan. Sen somnar vi... både två- och fyrbenta där i soffan i en stor hög. Kanske inte den bästa kvällsrutinen men mysigt har vi!
 


Från hussehund till mattehund...

När det kommer folk hit och hälsar på så väljer alltid Bruno att hälsa på besökare med manligt kön först. Jag är övertygad om att Bruno haft det bra tidigare i sitt liv och att han haft män kring sig som gjort roliga saker med honom, tagit ut honom på banan för att springa.



Men jag har de senaste två veckorna märkt att Bruno tyr sig mer och mer till mig som jourmatte. Nu är det mest jag som går med hundarna, tränar med hundarna och ger hundarna mat även om vi förstås hjälps åt här hemma. Numera har Bruno bytt ut jourhusse till jourmatte som han nu följer tätt intill överallt. Han följer mig vart jag än går men lägger sig ner i det rummet där jag är och sover tills jag byter rum igen, mysigt med en kompis alltid nära. Mina andra går och lägger sig i sina favvobäddar och de kommer först när jag ropar eller öppnar kylskåpet. Förutom Ozzy då förstås som alltid är vid min sida han också!

Bruno har haft lite intressenter men fallit på grund av sin storlek eller att han helt enkelt inte varit tillräckligt pigg på att hänga med i joggingspåret för dem som sökt en motionskompis. Nu ska det självklart kännas rätt när man köper sig sin hund som man ska dela många år tillsammans med och det viktigaste för mig är att det blir rätt för Bruno! Jag har även hunnit med att kattesta Bruno och kan säga så att han ska inte bo med katt! Han ska inte heller bo med alltför små "lurviga" hundar då han har lite svårt att avgöra vad de är för något och blir lite stressad. Han fungerar däremot hur bra som helst här hemma med min Italienska vinthund på 5 kg, jag är aldrig orolig över dem tillsammans!

Tänk så olika de är alla individer och jag uppskattar dem verkligen för dem de är, de förgyller alla mitt liv med sina olikheter och likheter här hemma!

lördag 26 september 2015

Brunobus!

Bruno går under namnet Tjuren Ferdinand här hemma, han kan vara stor, stark och snabb när han vill men annars tar han livet med ro. Kan se honom sitta där på gräsmattan (korkek)och lukta på en kissfläck (blomma). Men vi kallar honom även Buffalo Bill för han kan som sagt fara fram också, för hur är det kärt barn har många namn eller hur?

Jag har pratat och skrivit så mycket nu om hur lugn han är och att han är som en gentleman i sitt sätt så jag vill visa hans andra sida också, BusBruno! För även om han är en lugn kille så är inte buset långt borta och den där glimten i ögat är inte svårväckt. Man kan inte tro att han snart är fem år i de lägena utan då känns han mer som en förvuxen valp, men så härligt det är med den där livsglädjen!

Gosedjur älskar Bruno, sonens rum är mycket populärt... Men det finns också några gosedjur som nu mera saknar ögon och nosar i det rummet vilket förstås inte är bra för hundmagar så nu är rummet stängt. Leksaker med pip är så populärt och han blir helt galen av lycka men de leksakerna blir aldrig långlivad så de får han bara leka med, eller slakta kanske är mer rätt ord, när vi är med.

En slaktad pipboll! Det där som piper ska bara plockas ut.

 
Härliga bilder på BusBruno som släpper loss! Anfall!

 
Nu har jag dig!

 
Vadå försiktig, den är min!

 
Min bara min och du kan inte ta den!

 
Så kom polisen Ozzy och styrde upp allt...

 
Vad ska jag hitta på nu då!?

 
Övergiven men hel!

 
Nästa leksak, tjohoo så skoj!

 
Jag bara älskar denna hund som har så mycket kärlek och humor att bjuda på och en så tydlig av och på knapp. Från lugna Bruno den coolaste man kan tänka sig till den där förvuxna valpen som far runt, så ska livet vara! Hoppas någon ser honom för att han är den han är, någon som önskar sig en bästa vän i alla lägen, en kompis att mysa med i soffan och gärna i sängen också om han får, en hund att dela långa härliga promenader tillsammans med och en hund att bara ösa kärlek över men som också kommer ge så mycket kärlek tillbaka. 

onsdag 23 september 2015

Nu är vi på gång!

Fy och skäms vi har haft "sommarlov" alldeles för länge här hemma, i alla fall när man tänker på "hundträning"/aktivering! Har blivit mycket promenader och självklart hittar vi på skoj under promenaderna som uppletande, godissök, godisträd och balansövningar på olika stenar, stubbar och stockar. Men vi har inte riktigt kommit igång med klickerträning, rallylydnad, freestyle, spår och nosework det som vi älskar att hålla på med. Vet inte varför det blivit så... det var en hektisk vår så kanske har vi bara njutit av lugnet och tiden tillsammans ett tag nu och säkert har framför allt jag behövt den tiden.


Men nu är det slut på "lovet" och jag känner ett sug att komma igång igen! Så igår kväll drog vi igång med lite klickerträning för att värma upp. Oj så kul hundarna eller Ozzy, Gilly och Jester tyckte att det var, de har verkligen saknat det! Vi började med ett gammalt vanligt "trick", tassarna på en pall, det hade de inte glömt men de var så ivriga så det tog ett tag för dem i alla fall, härligt att se deras energi. Yougi han tycker inte det där med klickerträning är kul så han fick leta godis på "aktiveringsplattan" istället, det är mer hans grej.


För Bruno var det med all säkerhet första gången han var med om klickerträning. Jag började förstås med att klicka in honom, klick och godis, klick och godis osv. Det fattade han snabbt, godis är ju gott! Sen tog jag fram pallen även till honom men där var tanken hundra saker du kan göra, allting med pallen var godkänt, titta, nosa, komma emot med tassarna mm. Tror inte riktigt att vi förstod varandra där! Han är så väldigt godismotiverad så han låste sig vid min godishand hela tiden. Jag försökte belöna genom att kasta iväg godiset så att belöningen inte kom från min hand, men då hittade han inte godiset... inte ens om jag kastade det framför honom utan jag fick hela tiden peka vart den tog vägen. Det gjorde att belöningen dröjde hela tiden... så där får jag tänka om. Nästa gång vi klickertränar ska jag nog bara belöna när han tittar bort från godishanden för att få bort att han låser sig vid handen som luktar godis och belöna från handen så belöningen kommer fort. Ska kanske tillägga att Bruno är inte den individen som kräver massor av aktivering i form av klicker mm för att må bra. Han trivs med promenader och vanligt skoj som lite godissök men jag är övertygad om att alla hundar mår mycket bättre med någon form av aktivering, därför gör vi det här och för att jag tycker att det är så skoj och hundarna med kan jag lova!
 
Även Bruno fick testa på "aktiveringsplattan" som går ut på att välta alla träklossar för att hitta godiset som är gömt där under, eller så gör vi i alla fall! Superskoj tyckte han att det förstås!


Åh vad jag älskar att träna tillsammans med vinthundar! Det är en utmaning ibland, rätt ofta men det är just det som jag tycker är så skoj! Man måste ta sig en extra funderar och sällan fungerar det som jag tänkt utan jag måste tänka om, det gillar jag att jag får vrida och vända på saker och tänka varför och hur kunde vi gjort. Så mycket man lär sig! Ta bara det där med hundmöten och Bruno... Från att inte ha brytt sig ett dugg om när vi mött hundar har det nu helt plötsligt blivit så spännande och det ska hoppas och dras i kopplet. Min första tanke var nu måste vi träna på att gå förbi andra hundar så fram med godis och så ut och träna. Det har gått skapligt men jag har inte kommit ifrån att det ändå blir att jag drar i kopplet för att få med honom. Dra i kopplet vill jag inte, jag vill inte att hundmöten ska förknippas med något negativt överhuvudtaget. Vill inte skapa något som inte finns, för det är enbart glädje från Brunos sida idag. Där fick jag nu sätta mig ner och tänka om, varför och hur. Varför har det blivit så nu att andra hundar är så intressanta? Han är tryggare nu och mer med på promenaderna och så är han så nyfiken, vem vet han kanske inte mött så många andra hundar tidigare. Så nu har jag backat och tänkt om hur jag ska göra för att det ska bli bäst för Bruno! När vi möter andra hundar så stannar vi, går lite vid sidan om och jag låter honom titta för det är de han vill, det blir inget dragande i koppel utan han står bara snällt och tittar. Känns som att han faktiskt behöver titta och få fundera en stund på hunden vi möter. När han sen släpper hunden med blicken är jag snabbt där och belönar för att göra hundmötet positivt och för att uppmuntra att han "släpper" hundmötet. Det går strålande att möta hundar på det här sättet nu, Bruno får sin chans att verkligen kolla in och släppa när han känner sig redo. Nästa steg är att försvåra så att han inte bara släpper den andra hunden utan även söker min ögonkontakt. Dit kommer vi nog snart när han kommer på att hundmöten betyder godis, härligt med en godismotiverad hund och det upplever jag att många vinthundar är, alla mina Fyra är det och bounshunden Bruno förstås.

måndag 21 september 2015

Bruno bilder!

Har märkt att det finns en hel del som kikar in i bloggen och följer Bruno, så här kommer lite bonusbilder på snyggingen!
 
Bruno kommer verkligen bli någons bästa vän, en bättre vän kan man verkligen inte ha!
 



Vi njuter av hösten (och en liten uppdatering om Bruno)!

Hösten är väl ändå helt underbar! Det är den bästa tiden att strosa runt i skogen tillsammans med hundarna, fina höstdagar är bara bäst! Så här hemma njuter vi just nu bara av en härlig höst, vi har haft många vackra dagar och det är fortfarande riktigt varmt i luften. Tänk att få möta hösten med fem underbara Vinthundar, det är verkligen lycka!




Nackdelar finns det med hösten förstås som att dagarna blir kortare... det blir mörkt fort nu på kvällarna! De där regniga dagarna kanske inte är de bästa dagarna heller men att få mysa under en filt i soffan efter en regnig promenad det är bra mysigt det! Reflexer börjar det bli bästa att ha på sig nu ute så man syns ordentligt också.


Hoppa upp på stenar är en favoritsysselsättning på promenaden. Väntar på godis, jag vet att du har det i fickan matte! Mattes lilla ögontjänare som gör allt för godis och hoppar upp på alla stenar under promenad!


Vi tränar lite extra med Bruno här hemma som nu har upptäckt att det finns vilt i skogen och att det finns andra hundar som han bara är så nyfiken på! Skinkost är toppen vid träning, Bruno och mina älskar det och Bruno kan få slicka en stund så hinner han släppa det som var intressantare än mig. Härligt med en så godismotiverad hund! Så nu tränar vi kontakt för fullt!

Han är så galet vacker denna fantastiska hund! Här hemma har han verkligen satt sig djupt i allas våra hjärtan, goare och mer kärleksfull hund det får man allt leta efter! Säger bara lyckliga den/de som får dela livet med honom, kan allt känna lite avundsjuka där... Finns det något mysigare än när man sitter i soffan och han kommer och lägger sitt stora huvud på ens axel, kind mot kind för lite mys en stund, det är kärlek! Det kommer kännas i hjärtat den dagen han flyttar men han förtjänar verkligen att få sin egna familj och inte komma in som hund nummer fem i en flock, han vill ha och förtjänar så mycket kärlek!


Något spännande som doftar!


Det är så roligt att få följa Brunos utveckling och se alla framsteg han gör. Han har blivit mycket piggare och mer med på promenaden, alltid full koll på vad som händer runtomkring, öronen de far fram och tillbaka och han spanar och luktar i luften, livet leker tycks han tycka. Nu har han ju varit hos oss i 2,5 vecka och han börjar bli trygg och känna sig hemma i flocken, han har ätit upp sig lite och sovit av sig resan från Irland och det märks på honom. Han är fortfarande samma glada kille med en svans som viftar hela tiden, lika kärleksfull och har ett otroligt lugn men ute då väcks han till liv och är mer med och tycker som sagt att livet leker. 

Man märker att han har stort viltintresse idag och hundmöten fungerar kanske inte lika bra som i början men det finns inget ont i honom han är bara så nyfiken. Nu vill han gärna hälsa på alla hundar så att bara gå förbi kräver lite övertalning, han studsar och stretar lite i kopplet men följer snällt med när man säger till honom och har skinkost i handen. Inte lätt när allt bara är så skoj just nu! Jag tycker det är en härlig utveckling hos honom, att han visar mer levnadsglädje och bus. Han är inte till något problem och jag går fortfarande ofta med alla fem på promenader utan problem!



Min fina lilla buse som inte bryr sig ett dugg om att dela livet med stora hundar, trots sin storlek så tycker han att det är han som bestämmer och till stor del är det nog allt så!

En av de absolut vackraste hundraserna, Greyhound, de tar allt lite andan ur mig! Bruno och Gilly är dessutom bland de vackraste, inte partisk alls!


Inomhus fungerar allt fortfarande toppen med Bruno! Helt rumsren är han och inte fullt lika matgalen... nu lyssnar han på ett nej men vänder man ryggen till så kan man inte lita på honom helt. Han är med oss i köket när vi är där och vi har ofta mat på tining på diskbänken och han har lärt sig att det får man inte ta. När vi inte är i köket så stänger vi en grind för jag är inte helt säker på att han inte skulle undersöka bänkarna när vi inte ser.

Bruno äter nu sin mat tillsammans med de andra hundarna i köket, han får sin skål sist och försöker inte ta från de andra utan han väntar ivrigt att hans skål ska sättas ner. Han far runt och viftar på svansen, så glad över att de äntligen är matdags, bästa stunden på dagen. Vi behöver inte heller vara lika noga med att springa ut efter maten längre, inga kissolyckor alls nu längre.



Liten och stor!


På rad!


Räcker det inte nu matte, kan vi inte gå hem istället! Min fina Yougi en liten kopia av Bruno...


Älskar höstens färger!


Härliga höstpromenader tillsammans med hundarna då är livet verkligen som bäst!