Varför får jag inte ta mackan för... snälla en liten bit!
Idag har han varit ensam en längre stund, det blev cirka 2 timmar och det har fungerat riktigt bra! Jag såg när jag kikade in genom fönstret att han vankade runt lite efter att jag låst dörren men när vi kom hem sov han gott på hallgolvet och han hade inte rört något alls. Så det där med ensamhetsträning kommer gå superbra även i ett nytt hem! Han var förstås inte helt själv utan hade sällskap av Jester här på nedervåningen, de andra var på övervåningen. När vi kom hem blev han glad förstås men hoppade fort upp i soffan för att sova vidare en stund, en riktig livsnjutare. En kissolycka idag också och gissa när? Jodå även idag var det vid maten... precis när han ätit färdigt så kissa han på golvet precis där han stod vid matskålen. Han är ju lite söt för han lyfter inte på benet! Men ingen olycka alls när han var ensam och det visar på att det inte kommer bli något problem med rumsenheten. Jag skulle nog allt vilja säga att han är rumsren, vi ska bara vara snabbare så vi får bort den där ovanan att tacka för maten...
Som många Greyhounds kan vara när de kommer från Irland så är det lite osmidiga och ovana vid att gå i terräng som skogen. Så nu tränar vi här hemma på att klättra i berg och gå i blåbärsris för att träna musklerna och träna upp smidigheten och Bruno är helt klart med på noterna, så spännande tycker han även om det märks att han blir trött. Det är lite andra muskler han använder i skogen mot de han använde på kapplöpningsbanan.
Goa fina Bruno du förgyller verkligen våra dagar här hemma, men för din skulle önskar jag inget annat än att ditt alldeles egna hem ska dyka upp. Det förtjänar han verkligen och jag säger det igen lyckliga den som får dela sitt liv med den här otroligt fina killen med ett hjärta av guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett tassavtryck - skriv ett par rader. Varmt välkomna tillbaka! Hälsningar Camilla och de Fantastiska Fem!