Här hemma gick nyårsaftonskvällen över förväntan, alla hundarna sov gott med oss i soffan ända fram till 12 slaget... Då bröt helvetet lös kan man lugnt säga! Våra grannar tyckte nämligen att det var en strålande idé att smälla av låda efter låda i lekparken precis utanför oss... mitt i ett radhusområde!!! Jag trodde att fyrverkerierna skulle komma in genom vardagsrumsfönstret och morgonen efter fick jag städa tomten från resterna så speciellt långt borta från våra fönster var det inte.
Yougi fick förstås panik och stod mitt i rummet och bara skaka, han kunde inte röra på sig. Tillslut lyckades jag få honom att förstå att han skulle gå upp i sitt skyddsrum. Melvin sprang runt i ren panik, upp och ner för trappen och runt mellan alla rum. Ozzy som inte brukar bry sig ett dugg for efter Melvin men var mer kontaktbar. Jester som verkligen inte brukar röra en fena kom till mig och ställde sig tätt intill och skakade. Gilly hon sov däremot sig igenom hela kaoset på rygg med tassarna upp i luften.
Trots att 12 slaget verkligen blev allt annat än bra här hemma så måsta jag säga att det smälldes väldigt lite här i området. Jag är så tacksam att så många ändå respekterar att det finns de som är rädda och höll sig till 12 slaget med sina fyrverkerier. Som djurägare blir det så mycket lättare att skydda och hjälpa sin hund då, men jag tycker fortfarande att det borde vara förbjudet för privatpersoner att köpa och använda all form av smällare och raketer!
Ända farm till 12 slaget var det faktiskt rätt lugnt och det märktes på Yougi som för första gången på en nyårsafton faktiskt var lugn, det där som smällde en bit bort det skrämde honom inte år. Så synd att 12 slaget skulle förstöra allt... vad jag tycker om grannarna just nu behöver jag nog inte ens skriva ut! Hade det bara kunnat låta bli att smälla precis utanför oss så det lät som ett tredje världskrig i vårt vardagsrum och resten av huset så tror jag faktiskt att Yougi och de övriga hade hållit sig lugna hela kvällen och natten. Det finns ju liksom andra plaster än mitt i ett radhusområde om man nu nödvändigtvis måste skjuta upp fyrverkerier, tveksam till att det ens är tillåtet så nära inpå hus!
Nästa år åker vi ut på landet och hoppas att det blir lugnare där, ingen som skjuter precis utanför fönstret i alla fall då det inte finns några grannar så nära! Hoppas nu bara att den här händelsen inte förstört för mycket...
Hoppas ni andra fick en lugn nyårsnatt och att 12 slaget gick bättre än för oss!
lördag 2 januari 2016
torsdag 31 december 2015
Gott Nytt År!
Vi önskar Er alla ett Gott Nytt År
och vi hoppas att ni alla får ett helt fantastisk 2016!
"Det bästa med framtiden är att den bara kommer till oss en dag i taget".
-Abraham Lincoln
Årets sista långpromenad!
Så har vi nu gått årets sista långpromenad i strålande vackert väder tillsammans med bästa vännerna Cliff och Ida med matte, vilket avslut på 2015!
En solig och vacker dag men om man frågar Ozzy så var det alldeles för blåsigt...
Bästa vännerna!
Naturens under, det måste ändå betyda lycka och kärlek!
Ozzy och Melvin så fina tillsammans!
Sångsvanar sjöng vackert och gav vårkänslor... lite tidigt kanske!
Jester, min vackra kille som funnits vid min sida i många år nu och vi hoppas på många, många år till!
Yougi en sån klok kille som även han funnits vid min sida i många år nu, snart i hela sex år, helt otroligt!
Gilly min krydda i livet som under det senaste året förvandlats från en prinsessa till en drottning, tänk till och med hon kunde bli vuxen men bara ibland!
Ozzy som för dagen inte alls är nöjd med fotografering... det blåser ju! Lilla goa Ozzy, min närmaste vän på alla sätt och vis, det är han och jag med världen! Det var aldrig meningen att du skulle stanna hos oss, men du valde mig och jag valde dig och så blev det vi, utan dig är jag inte hel!
Melvin mitt lilla busfrö och min stora glädje i livet!
Fortfarande min Triss i Lycka!
onsdag 30 december 2015
2015
Så var det dags att summera året som gått... ett år går i
rasande fart! Det har inte varit det bästa året på hundfronten på
ett sätt och det är tiden, önskar så att jag haft mer tid till
kurser mm men under det här året har det varit andra saker som
tagit mycket av min tid och framför allt av min ork. Under våren pluggade jag vid
sidan om mitt jobb, känns faktiskt som jag missade våren lite
grann, det är den bästa tiden för hundpromenader och kurser men
inte det här året för matte satt hemma och skrev. Hösten då hade
vi en jourhund, snyggBruno, inte helt planerat och vi hjälpte till
lite akut men det var en rolig tid och Bruno är en fantastisk hund.
På det hade jag under hösten ett extra uppdrag genom jobbet som
innebar en del kvällstid då jag höll i en utbildning. Så det känns
som hösten gick till att hjälpa Bruno till ett eget hem och jobb,
jag och mina hundar missade den tiden tillsammans. Ja våren och
hösten den försvann och prioriteringarna låg inte där jag ville
det här året men jag är ändå grymt nöjd med mina bedrifter
under året, de har stärkt och lärt mig massor!
Allt har inte varit dåligt förstås, det har ändå varit ett riktigt bra år! Hundarna, jag och övriga familjen här hemma har varit
friska och pigga och bara det är ju helt underbart! Yougi hade en
svacka i början på året med smärta i ett framben men efter
medicinering och lite vila så läkte det bort på ett par månader
och han är hur pigg som helst nu och har varit det sen i somras!
Ozzy har haft strul med sina tänder men det är ingen sjukdom och
han är lika pigg som alltid. Vi hade en helt fantastisk sommar och
semester, den bästa på flera år! Det blev verkligen en drömsommar
med fjällvandring i Härjedalen och en vecka i vackra Dalarna, mina
paradis här på jorden! Hundarna var förstås med och de njöt av
semester tillsammans med hela familjen och olika äventyr varje dag.
Vi har även hittat nya dagsturer som vi njutit av att vandra på med
våra bästa vänner, ett gäng vandringar har det blivit här hemma
i trakterna, Södermanland är väldigt vackert! Ljuvliga dagar som
jag verkligen bär med mig!
Den enda kursen vi gått i år har varit Nosework men det var inte så bara då jag verkligen fastnade för sporten och den kommer vi fortsätta med under det nya året. Jag hoppas göra doftprovet både med Ozzy och Melvin om nu bara matte vågar...
Sen kanske den största händelsen för i år! Flocken har ökat från fyra till fem, vi har en ny stjärna i flocken goaste, busigaste Melvin! Det är ingen liten händelse och verkligen ren och skär lycka för oss alla! Nu kom Melvin in under årets sista månad och han har precis börjat känna sig ordentligt hemma här så 2016 ser vi framemot med spänning!
Vad tar jag med mig till det nya året? Jo inga jourhundar här hemma, det här året ska tiden gå till mina egna hundar, de är ju faktiskt fem stycken nu. Vi ska gå mer hundkurser för det ger mig en glädjekick som jag så väl behöver och det stärker verkligen bandet tillsammans med hundarna. Jag ska lägga mer tid tillsammans med hundarna och prioritera bort lite annat som för mycket jobb, det ligger högt upp på ska göra listan, det här året ska vi njuta av både våren och hösten! Annars vill jag bara njuta av året som kommer, jag vill njuta av varje årstid, jag vill njuta av tiden tillsammans med mina hundar, jag vill njuta av naturen och härliga långpromenader. Jag vill ha mycket tid tillsammans med min familj både två- och fyrbenta, livet är verkligen som bäst när vi är alla tillsammans! Jag vill hitta på roliga saker och saker jag mår bra av tillsammans med mina hundar som hundkurser, dags vandringar och många långa promenader tillsammans med våra bästa vänner Cliff och Ida med matte. 2016 ska bli ett bra år fyllt med saker som jag och hundarna tycker om och mår bra av! Vi ska alla hålla oss friska och pigga det önskar jag mest av allt! Vet att året kommer börja lite trassligt på den fronten med nära familj som ska genomgå en operation och ett inbokat veterinärbesök med Ozzy den 4 januari då jag hittat knölar på honom... men vi ska ta oss igenom de här sakerna och sen ska året bara bli bäst!
Bruno som nu heter Gargamel och bor i sin alldeles egna familj.
Nävsjön runt, augusti 2015.
Nävekvarn, juni 2015.
Härjedalen - Fiskhålsgraven, juni 2015.
Härjedalen - Kariknallen, juni 2015.
Den enda kursen vi gått i år har varit Nosework men det var inte så bara då jag verkligen fastnade för sporten och den kommer vi fortsätta med under det nya året. Jag hoppas göra doftprovet både med Ozzy och Melvin om nu bara matte vågar...
Sen kanske den största händelsen för i år! Flocken har ökat från fyra till fem, vi har en ny stjärna i flocken goaste, busigaste Melvin! Det är ingen liten händelse och verkligen ren och skär lycka för oss alla! Nu kom Melvin in under årets sista månad och han har precis börjat känna sig ordentligt hemma här så 2016 ser vi framemot med spänning!
Nu är det två små i familjen, Ozzy och så Melvin!
Vad tar jag med mig till det nya året? Jo inga jourhundar här hemma, det här året ska tiden gå till mina egna hundar, de är ju faktiskt fem stycken nu. Vi ska gå mer hundkurser för det ger mig en glädjekick som jag så väl behöver och det stärker verkligen bandet tillsammans med hundarna. Jag ska lägga mer tid tillsammans med hundarna och prioritera bort lite annat som för mycket jobb, det ligger högt upp på ska göra listan, det här året ska vi njuta av både våren och hösten! Annars vill jag bara njuta av året som kommer, jag vill njuta av varje årstid, jag vill njuta av tiden tillsammans med mina hundar, jag vill njuta av naturen och härliga långpromenader. Jag vill ha mycket tid tillsammans med min familj både två- och fyrbenta, livet är verkligen som bäst när vi är alla tillsammans! Jag vill hitta på roliga saker och saker jag mår bra av tillsammans med mina hundar som hundkurser, dags vandringar och många långa promenader tillsammans med våra bästa vänner Cliff och Ida med matte. 2016 ska bli ett bra år fyllt med saker som jag och hundarna tycker om och mår bra av! Vi ska alla hålla oss friska och pigga det önskar jag mest av allt! Vet att året kommer börja lite trassligt på den fronten med nära familj som ska genomgå en operation och ett inbokat veterinärbesök med Ozzy den 4 januari då jag hittat knölar på honom... men vi ska ta oss igenom de här sakerna och sen ska året bara bli bäst!
Nu ser vi framemot ett spännande 2016, ett nytt år, ett år tillsammans med det här Fantastiska Fem! Mot nya äventyr!
Skräcknatten...
Så är den snart här... årets sista dag och årets skräcknatt! När man har en otroligt skotträdd hund då blir nyårsafton allt annat än fest, det blir en dag och natt med oro för sin bästa vän som lider. Här hemma är det Yougi som är rädd och han är verkligen rädd, de andra kan som tur är inte bry sig mindre men varje år är jag ändå rädd för att någon idiot ska kasta en smällare mot mina hundar så någon mer av dem skulle bli rädd eller ännu värre bli skadad. För Melvin är det första nyåret tillsammans med oss och jag hoppas att han reagerar lika lugnt som Jester, Gilly och Ozzy.
Som tur är så har vi haft det rätt lugnt fram till nu, men nu ikväll har det smällt en del på håll. Yougi har reagerat genom att vilja vara väldigt nära oss men inte med panik än så jag håller tummarna att det håller i sig. Morgondagen är välplanerad, extra goda köttiga ben ligger på tining i kylskåpet så hundarna har något extra gott att smaska på under kvällen, en långpromenad tillsammans med bästa vännerna är inplanerad redan klockan 10.00 imorgon och "skyddsrummet" är iordningställt. Under eftermiddagen kommer det bli snabba kisspromenader och under kvällen stannar vi inne för att sen ta sista kissrundan sent på natten runt 02.00. Vi kommer självklart fira här hemma med sällskap av min pappa och alla TV apparater kommer vara på med högt ljud. Nyårsafton och skräcknatten är välplanerad som ni ser och trots oro så är jag rätt säker på att vi kommer ha en trevlig dag, årets sista dag och en bra start på det nya året. Trots det så hoppas jag bara att skräcknatten ska vara över och lugnet få lägga sig igen...
Som tur är så har vi haft det rätt lugnt fram till nu, men nu ikväll har det smällt en del på håll. Yougi har reagerat genom att vilja vara väldigt nära oss men inte med panik än så jag håller tummarna att det håller i sig. Morgondagen är välplanerad, extra goda köttiga ben ligger på tining i kylskåpet så hundarna har något extra gott att smaska på under kvällen, en långpromenad tillsammans med bästa vännerna är inplanerad redan klockan 10.00 imorgon och "skyddsrummet" är iordningställt. Under eftermiddagen kommer det bli snabba kisspromenader och under kvällen stannar vi inne för att sen ta sista kissrundan sent på natten runt 02.00. Vi kommer självklart fira här hemma med sällskap av min pappa och alla TV apparater kommer vara på med högt ljud. Nyårsafton och skräcknatten är välplanerad som ni ser och trots oro så är jag rätt säker på att vi kommer ha en trevlig dag, årets sista dag och en bra start på det nya året. Trots det så hoppas jag bara att skräcknatten ska vara över och lugnet få lägga sig igen...
Yougis skyddsrum!
Canvasburen är inställd i ett förråd som inte har några fönster och som är mitt i huset. Över buren har vi lagt våra tjockaste täcken som ska ljuddämpa, finns lite annat skräp där inne också, sånt som samlas i förråd och de sakerna ljuddämpar också. Där inne gömmer sig Yougi när han tycker det är som värst och han blir mycket lugnare när han har det här skyddsrummet att fly undan till.
Melvin!
Jag kände att det var dags för en uppdatering på Melvin som nu bott
hos oss i nästan sex veckor, tänk vad tiden går fort! Samtidigt så
finns den där känslan som jag känt med alla mina, han har väl
alltid bott hos oss, kanske så det känns när det verkligen känns
rätt!
Melvin är en väldigt pigg och glad
kille, full med energi och tycker om att hitta på saker, samtidigt
har han en av-knapp och kan verkligen koppla av när han väl sätter
den sidan till. Han är otroligt social och älskar alla även om han
kan vara lite avvaktande mot främmande män och skälla ut dem till
en början men det går fort över och han delar mer än gärna ut
pussar till alla. Det där med att skälla när det kommer folk har
jag inte lagt så mycket tid på... har en liten Ozzy som också gör
det så just nu får de hållas, jag stör mig inte så mycket på
det. Det vi jobbat mycket mer med däremot är hundmöten för även
där skulle det skällas... vilka framsteg vi gjort! Visst han kan
fortfarande få för sig att skälla till men jag får fort kontakt
med honom och han vet att möter vi en hund så betyder det godis om
jag väljer att titta på matte, lite skvallerträning. Så numera
kommer det oftast bara ett litet voff innan han vänder sig till mig
för kontakt och godis. Finns vissa hundar som har varit svårare att
möta så där har vi jobbat med sitt och godis och det fungerar
också bra nu. Så skönt och roligt att vi jobbat upp en sån fin
kontakt på den här korta tiden!
Att vara lös i långlina har vi också jobbat mycket med och det fungerar riktigt bra, han är väldigt lyhörd. Visst får han för sig att skutta in i skogen om han får något spännande i näsan ibland men bara man hojtar till på honom så kommer han tillbaka som en liten kanonkula. Tyvärr har vi inte lyckats möta så många andra hundar när vi varit ute och tränat med långlina så där vet jag inte än hur han reagerar men jag tror att vi har en bra bit kvar innan han kan låta bli att springa fram till andra hundar. Det är skönt att det fungerar så bra med långlina på honom för det ger honom ändå frihet på promenaden och det märks att han njuter av det.
Så det var bara att fylla fickorna med godis och när han väl kom nära mig så kastade jag ute lite godis. Jag plockade fram klickern och tackade gudarna att jag hade klickat in handtarget (nos mot min handflata) med Melvin så vi kunde träna på det och det gick han med på även om han var försiktig. Men mest bara var jag och lät honom komma när han själv ville, det var tre långa dagar kan jag lova men efter tre dagar så släppte det och han var precis som vanligt igen, överlycklig när jag kom hem, for runt och kastade leksaker och låg hos mig i famnen och myste. Efter det här har Melvin och jag kommit så nära varandra och han är nu en riktigt mattegris och är helst där jag är hela tiden. Tidigare var han mer hela familjens och även om han fortfarande tycker att alla är viktiga här hemma så är det mig han följer tätt intill, med glädje ska jag kanske tillägga! Det finns inga tecken på rädsla överhuvudtaget längre, den försvann lika fort som den kom, han är inte någon vek hund för övrigt utan en rätt tuff kille med attityd vilket han ofta visar på. Jag kan nog inte riktigt förklara vad som hände än idag men det var hemskt att gå igenom jag har aldrig varit med om att en hund varit/blivit så rädd för mig tidigare. Nu har vi i alla fall tagit oss igenom det tillsammans och det känns så gott i hjärtat att vi jobbat upp en sån fin kontakt och ett sånt förtroende för varandra idag. Av de här sex veckorna är det bara de där tre dagarna som faktiskt inte har fungerat bra här hemma så med facit handen så har den här första tiden gått strålande!
Jag vet att det finns både en och
annan där ute som funderar och ”ojar” sig över att vi har så
många hundar här hemma nu. Jag kan lova att jag tycker själv att
det är många hundar för fem hundar är många och jag tror inte
att vi någonsin kommer ha så här många hundar någon mer gång,
tre hundar är fortfarande mitt bästa! Så det är inte så att jag
inte förstår dem... men samtidigt handlar det så mycket om vilka
individer man har i flocken och viken tid man själv har och jag
lägger nästan all min lediga tid tillsammans med hundarna och var och en av dem får egen tid tillsammans med mig. Jag har
ju tyvärr en flock som också börjar bli äldre... och att nu få
se dem hjälpa mig att forma och stötta en ny yngre individ in i vår
familj det känns helt underbart! Det känns verkligen inte jobbigt
med de här fem utan bara så himla roligt och jag njuter av varje
stund tillsammans med dem, så de som vill oroa sig får gärna göra
det men jag njuter och ser så framemot en härlig tid tillsammans
med de här fem!
Nu var det Melvin det skulle handla om
men han är en del av vår familj och en anledning till att flocken
fungerar så bra och att jag njuter av lycka för han kom verkligen
in som en frisk fläkt med massor av härlig ny energi! Visst allt
har inte gått som en dans på rosor, vi har haft våra motgångar
men framgångarna har varit flera och självklart kommer vi möta
fler motgångar men de är till för att övervinnas och framgångarna
kommer vara fler det vet jag!
Att vara lös i långlina har vi också jobbat mycket med och det fungerar riktigt bra, han är väldigt lyhörd. Visst får han för sig att skutta in i skogen om han får något spännande i näsan ibland men bara man hojtar till på honom så kommer han tillbaka som en liten kanonkula. Tyvärr har vi inte lyckats möta så många andra hundar när vi varit ute och tränat med långlina så där vet jag inte än hur han reagerar men jag tror att vi har en bra bit kvar innan han kan låta bli att springa fram till andra hundar. Det är skönt att det fungerar så bra med långlina på honom för det ger honom ändå frihet på promenaden och det märks att han njuter av det.
Den största motgången vi har haft var
när han bott här i tre veckor och något hände mellan Gilly och
Melvin. Det var tufft och tog ett tag innan det la sig... många
tårar blev det från min sida. Melvin har haft svårast för Gilly
från början här hemma och en dag när jag och hundarna var hemma
så hände något på övervåningen och jag kan bara gissa mig till
vad som hände. Jag vet att Gilly låg i vår säng på övervåningen
och sov och Melvin gick upp på övervåningen. Där upp hör jag ett
avgrundsvrål från Gilly och sekunden efter en Melvin som bara
skriker och som kommer nedspringande för trappen. Det jag tror hände
var att Gilly sov tungt och att störa henne i hennes skönhetssömn...
ja säg att det är som att väcka en drake! Melvin han hoppade
säkert glatt upp i sängen och hade inte lärt sig än att Gilly
stör man inte när hon sover... och troligtvis markerade även Gilly
med att ge Melvin ett litet hugg över ryggen också. Melvin var
nämligen blöt på ryggen... men han hade inga andra synliga märken
överhuvudtaget. Melvin blev verkligen skiträdd och när han kom ner
så skrek han fortfarande vilket gjorde att jag blev rädd och mötte
upp honom redan i trappen och lyfte upp honom för att känna igenom
honom, samtidigt har jag en känsla av att jag rya i till Gilly där någon gång också. Jag kände ingen skada alls på Melvin och han slutade skrika när jag lyfte upp honom men han var
väldigt låg. Det som gjorde hela den här händelsen så jobbig var
att Melvin förknippade mig med det som hände fast jag inte ens var
i samma rum när det hände.
Gilly och Melvin kom bra överens på
en gång efter det som hänt och mellan dem var det som inget hade hänt, även om Melvin nu lärt sig att man är
lite försiktigare kring henne när hon sover, men mig blev Melvin så
rädd för. När jag var hemma så flydde han till ett annat rum och
stod mest under köksbordet och skakade, så hemskt jobbigt! Usch så
jag rannsakade mig själv över vad jag gjorde för fel... visst jag
blev rädd eftersom jag inte visste vad som hände och jag lyfte upp
och ömkade honom eftersom jag själv blev så rädd men från det
till att han blev så rädd för mig det var jobbigt att gå igenom
och som sagt jag grät många tårar. Troligtvis blev han så chockad
och på något sätt blev det mig han förknippade hela händelsen
med, kanske var det för att jag ryade i eller något annat jag gjorde. Övriga i familjen tydde han sig till mer man han var låg och
lekte inte alls här hemma utan smög mest runt, åt gjorde han bra
däremot, han älskar mat men han var verkligen inte sig själv. Ute var han däremot precis som vanligt pigg och glad och visade inga rädslor mot mig eller någon annan utan det var inomhus som var problemet.
Så det var bara att fylla fickorna med godis och när han väl kom nära mig så kastade jag ute lite godis. Jag plockade fram klickern och tackade gudarna att jag hade klickat in handtarget (nos mot min handflata) med Melvin så vi kunde träna på det och det gick han med på även om han var försiktig. Men mest bara var jag och lät honom komma när han själv ville, det var tre långa dagar kan jag lova men efter tre dagar så släppte det och han var precis som vanligt igen, överlycklig när jag kom hem, for runt och kastade leksaker och låg hos mig i famnen och myste. Efter det här har Melvin och jag kommit så nära varandra och han är nu en riktigt mattegris och är helst där jag är hela tiden. Tidigare var han mer hela familjens och även om han fortfarande tycker att alla är viktiga här hemma så är det mig han följer tätt intill, med glädje ska jag kanske tillägga! Det finns inga tecken på rädsla överhuvudtaget längre, den försvann lika fort som den kom, han är inte någon vek hund för övrigt utan en rätt tuff kille med attityd vilket han ofta visar på. Jag kan nog inte riktigt förklara vad som hände än idag men det var hemskt att gå igenom jag har aldrig varit med om att en hund varit/blivit så rädd för mig tidigare. Nu har vi i alla fall tagit oss igenom det tillsammans och det känns så gott i hjärtat att vi jobbat upp en sån fin kontakt och ett sånt förtroende för varandra idag. Av de här sex veckorna är det bara de där tre dagarna som faktiskt inte har fungerat bra här hemma så med facit handen så har den här första tiden gått strålande!
Idag är jag väldigt säker på att Melvin stortrivs hos
oss och han har verkligen landat och börjat känna sig som hemma på
riktigt, han gillar att vara en del av en familj och han tycker om när
det händer saker. Han har alltid någon här hemma han kan reta upp
med sina hyss, han har alltid någon att luta sig emot om han behöver
stöd och alltid någon att krypa upp tätt intill. Det är inte alla
hundar som trivs med att bo i en sån här stor flock så jag är
verkligen lyckligt lottad över att ha ett sånt fint samspel mellan
oss alla här hemma. För Melvin har det nog varit en liten resa
eftersom han bott som ensamhund under sina första 1,5 år och har
bara under det senaste halvåret innan han kom till oss delat livet
tillsammans med en annan hund och då en valp.
Här hemma klev han in i en vuxen flock som yngst så visst märks det att han har fått jobba lite på att hitta sin plats men det känns som han hela tiden trivts med det, han uppskattar verkligen sina hundkompisar. Även tillsammans med Gilly faktiskt även om det tog en vecka innan han tyckte att hon var okej, idag leker han med henne och hoppar på henne (när hon är vaken) och de är goa kompisar. Det stora jobbet har förstås min fina flock gjort, utan dem skulle de inte ha gått så här bra. Jester är helt otrolig med sitt lugn som han alltid ger alla nya här hemma, Yougi är en lekfarbror och visar alltid sin glada sida och har ett helt otroligt tålamod med alla nya, Gilly är en tokfia och spelar mest bara clown samtidigt som hon håller ordning och reda och liten Ozzy han lär alla nya alla hyss han kan! Ja de är helt fantastiska alla mina fem!
Här hemma klev han in i en vuxen flock som yngst så visst märks det att han har fått jobba lite på att hitta sin plats men det känns som han hela tiden trivts med det, han uppskattar verkligen sina hundkompisar. Även tillsammans med Gilly faktiskt även om det tog en vecka innan han tyckte att hon var okej, idag leker han med henne och hoppar på henne (när hon är vaken) och de är goa kompisar. Det stora jobbet har förstås min fina flock gjort, utan dem skulle de inte ha gått så här bra. Jester är helt otrolig med sitt lugn som han alltid ger alla nya här hemma, Yougi är en lekfarbror och visar alltid sin glada sida och har ett helt otroligt tålamod med alla nya, Gilly är en tokfia och spelar mest bara clown samtidigt som hon håller ordning och reda och liten Ozzy han lär alla nya alla hyss han kan! Ja de är helt fantastiska alla mina fem!
Lillhusse är också en väldigt viktig person för Melvin och han njuter över att ha barn omkring sig, han
verkligen älskar barn. Så roligt för Lillhusse med en kompis som ofta är vid hans sida och som alltid ställer upp på lite bus. Lillhusse är otroligt duktig med Melvin också och han har börjat träna in lite trix med klickern med honom och ibland när jag inte är med utan klicker, jag är så fascinerad över att Lillhusse tagit efter att belöna när hunden gör rätt och bjuder på det som han tänkt sig, spännande att se deras fortsatta samspel. Ja kring barn händer det alltid något och
Melvin älskar att vara i centrum, men som tur är matte bäst och det känns
extra gott i hjärtat efter det vi gått igenom! Sist på listan kommer nog allt husse... men han kan vara riktigt skoj han också och att försöka pussa ihjäl Husse är en rolig hobby eftersom Husse inte är så sugen på pussar... men man kan alltid försöka och Melvin vinner varje gång!
Vi kunde verkligen inte önskat oss en bättre kompis än Melvin på alla sätt och vis, det bara känns så rätt! Tänk att jag sneglade på den här killen redan som valp och försökte få Husse att förstå att han skulle flytta hem till oss redan första gången han var ute till omplacering, det fanns någon mening med det här och vem vet det kanske var precis i rätt tid han kom till oss för oss alla. Hos oss ska den här svarta faran som han kallas med kärlek bo kvar för alltid och ingen kunde vara lyckligare än jag!
Vi kunde verkligen inte önskat oss en bättre kompis än Melvin på alla sätt och vis, det bara känns så rätt! Tänk att jag sneglade på den här killen redan som valp och försökte få Husse att förstå att han skulle flytta hem till oss redan första gången han var ute till omplacering, det fanns någon mening med det här och vem vet det kanske var precis i rätt tid han kom till oss för oss alla. Hos oss ska den här svarta faran som han kallas med kärlek bo kvar för alltid och ingen kunde vara lyckligare än jag!
Nu har vi snart ett nytt spännande år att se framemot tillsammans! Jag har redan slängt ut lite förfrågningar om kurser till våren så jag är övertygad om att vi har ett spännande och roligt år framför oss! Tänk så långt vi kommit på 6 veckor... då är det spännande att tänka på hur långt vi kommit tillsammans om ett år!
Bästa kompisar!
Ozzy och Yougi har alltid varit så goa kompisar här hemma och dem hittar man ofta tätt intill varandra och Yougi visar ovanligt stort tålamod med Ozzy som får göra nästan precis som han vill med honom. De två har en speciell relation, så fina tillsammans och båda har de samma favoritsysselsättning sova på mjuka och varma plaster!
Två andra som verkligen hittat varandra här hemma är Jester och Melvin, det händer att man hittar de två sovandes tätt ihop men oftast hittar man dem busandes tillsammans! Jester han älskar att få springa och busa med Melvin utomhus för det är så kul att bli jagad av honom (Melvin hinner inte ikapp om inte Jester själv vill att han ska göra det) och Melvin njuter av att få jaga honom, det är lycka att se dem tillsammans. Varje gång Jester kliver in i det rummet som Melvin är i så blir det kram- och pusskalas för Melvin måste bara krama lite på sin kompis även om det bara varit ifrån varandra någon minut, de är så söta tillsammans. Jester tar det hela med lite mer ro men han klagar inte över uppmärksamheten precis...
Två andra som verkligen hittat varandra här hemma är Jester och Melvin, det händer att man hittar de två sovandes tätt ihop men oftast hittar man dem busandes tillsammans! Jester han älskar att få springa och busa med Melvin utomhus för det är så kul att bli jagad av honom (Melvin hinner inte ikapp om inte Jester själv vill att han ska göra det) och Melvin njuter av att få jaga honom, det är lycka att se dem tillsammans. Varje gång Jester kliver in i det rummet som Melvin är i så blir det kram- och pusskalas för Melvin måste bara krama lite på sin kompis även om det bara varit ifrån varandra någon minut, de är så söta tillsammans. Jester tar det hela med lite mer ro men han klagar inte över uppmärksamheten precis...
Hemma ser det ofta ut så här... hur söta som helst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
