Vi njuter av hösten (och en liten uppdatering om Bruno)!

Hösten är väl ändå helt underbar! Det är den bästa tiden att strosa runt i skogen tillsammans med hundarna, fina höstdagar är bara bäst! Så här hemma njuter vi just nu bara av en härlig höst, vi har haft många vackra dagar och det är fortfarande riktigt varmt i luften. Tänk att få möta hösten med fem underbara Vinthundar, det är verkligen lycka!

Nackdelar finns det med hösten förstås som att dagarna blir kortare... det blir mörkt fort nu på kvällarna! De där regniga dagarna kanske inte är de bästa dagarna heller men att få mysa under en filt i soffan efter en regnig promenad det är bra mysigt det! Reflexer börjar det bli bästa att ha på sig nu ute så man syns ordentligt också.

Hoppa upp på stenar är en favoritsysselsättning på promenaden. Väntar på godis, jag vet att du har det i fickan matte! Mattes lilla ögontjänare som gör allt för godis och hoppar upp på alla stenar under promenad!

Vi tränar lite extra med Bruno här hemma som nu har upptäckt att det finns vilt i skogen och att det finns andra hundar som han bara är så nyfiken på! Skinkost är toppen vid träning, Bruno och mina älskar det och Bruno kan få slicka en stund så hinner han släppa det som var intressantare än mig. Härligt med en så godismotiverad hund! Så nu tränar vi kontakt för fullt!

Han är så galet vacker denna fantastiska hund! Här hemma har han verkligen satt sig djupt i allas våra hjärtan, goare och mer kärleksfull hund det får man allt leta efter! Säger bara lyckliga den/de som får dela livet med honom, kan allt känna lite avundsjuka där... Finns det något mysigare än när man sitter i soffan och han kommer och lägger sitt stora huvud på ens axel, kind mot kind för lite mys en stund, det är kärlek! Det kommer kännas i hjärtat den dagen han flyttar men han förtjänar verkligen att få sin egna familj och inte komma in som hund nummer fem i en flock, han vill ha och förtjänar så mycket kärlek!

Något spännande som doftar!

Det är så roligt att få följa Brunos utveckling och se alla framsteg han gör. Han har blivit mycket piggare och mer med på promenaden, alltid full koll på vad som händer runtomkring, öronen de far fram och tillbaka och han spanar och luktar i luften, livet leker tycks han tycka. Nu har han ju varit hos oss i 2,5 vecka och han börjar bli trygg och känna sig hemma i flocken, han har ätit upp sig lite och sovit av sig resan från Irland och det märks på honom. Han är fortfarande samma glada kille med en svans som viftar hela tiden, lika kärleksfull och har ett otroligt lugn men ute då väcks han till liv och är mer med och tycker som sagt att livet leker. 

Man märker att han har stort viltintresse idag och hundmöten fungerar kanske inte lika bra som i början men det finns inget ont i honom han är bara så nyfiken. Nu vill han gärna hälsa på alla hundar så att bara gå förbi kräver lite övertalning, han studsar och stretar lite i kopplet men följer snällt med när man säger till honom och har skinkost i handen. Inte lätt när allt bara är så skoj just nu! Jag tycker det är en härlig utveckling hos honom, att han visar mer levnadsglädje och bus. Han är inte till något problem och jag går fortfarande ofta med alla fem på promenader utan problem!

Min fina lilla buse som inte bryr sig ett dugg om att dela livet med stora hundar, trots sin storlek så tycker han att det är han som bestämmer och till stor del är det nog allt så!

En av de absolut vackraste hundraserna, Greyhound, de tar allt lite andan ur mig! Bruno och Gilly är dessutom bland de vackraste, inte partisk alls!

Inomhus fungerar allt fortfarande toppen med Bruno! Helt rumsren är han och inte fullt lika matgalen... nu lyssnar han på ett nej men vänder man ryggen till så kan man inte lita på honom helt. Han är med oss i köket när vi är där och vi har ofta mat på tining på diskbänken och han har lärt sig att det får man inte ta. När vi inte är i köket så stänger vi en grind för jag är inte helt säker på att han inte skulle undersöka bänkarna när vi inte ser.

Bruno äter nu sin mat tillsammans med de andra hundarna i köket, han får sin skål sist och försöker inte ta från de andra utan han väntar ivrigt att hans skål ska sättas ner. Han far runt och viftar på svansen, så glad över att de äntligen är matdags, bästa stunden på dagen. Vi behöver inte heller vara lika noga med att springa ut efter maten längre, inga kissolyckor alls nu längre.

Liten och stor!

På rad!

Räcker det inte nu matte, kan vi inte gå hem istället! Min fina Yougi en liten kopia av Bruno...

Älskar höstens färger!

Härliga höstpromenader tillsammans med hundarna då är livet verkligen som bäst!