Nu är vi på gång!

Fy och skäms vi har haft "sommarlov" alldeles för länge här hemma, i alla fall när man tänker på "hundträning"/aktivering! Har blivit mycket promenader och självklart hittar vi på skoj under promenaderna som uppletande, godissök, godisträd och balansövningar på olika stenar, stubbar och stockar. Men vi har inte riktigt kommit igång med klickerträning, rallylydnad, freestyle, spår och nosework det som vi älskar att hålla på med. Vet inte varför det blivit så... det var en hektisk vår så kanske har vi bara njutit av lugnet och tiden tillsammans ett tag nu och säkert har framför allt jag behövt den tiden.

Men nu är det slut på "lovet" och jag känner ett sug att komma igång igen! Så igår kväll drog vi igång med lite klickerträning för att värma upp. Oj så kul hundarna eller Ozzy, Gilly och Jester tyckte att det var, de har verkligen saknat det! Vi började med ett gammalt vanligt "trick", tassarna på en pall, det hade de inte glömt men de var så ivriga så det tog ett tag för dem i alla fall, härligt att se deras energi. Yougi han tycker inte det där med klickerträning är kul så han fick leta godis på "aktiveringsplattan" istället, det är mer hans grej.

För Bruno var det med all säkerhet första gången han var med om klickerträning. Jag började förstås med att klicka in honom, klick och godis, klick och godis osv. Det fattade han snabbt, godis är ju gott! Sen tog jag fram pallen även till honom men där var tanken hundra saker du kan göra, allting med pallen var godkänt, titta, nosa, komma emot med tassarna mm. Tror inte riktigt att vi förstod varandra där! Han är så väldigt godismotiverad så han låste sig vid min godishand hela tiden. Jag försökte belöna genom att kasta iväg godiset så att belöningen inte kom från min hand, men då hittade han inte godiset... inte ens om jag kastade det framför honom utan jag fick hela tiden peka vart den tog vägen. Det gjorde att belöningen dröjde hela tiden... så där får jag tänka om. Nästa gång vi klickertränar ska jag nog bara belöna när han tittar bort från godishanden för att få bort att han låser sig vid handen som luktar godis och belöna från handen så belöningen kommer fort. Ska kanske tillägga att Bruno är inte den individen som kräver massor av aktivering i form av klicker mm för att må bra. Han trivs med promenader och vanligt skoj som lite godissök men jag är övertygad om att alla hundar mår mycket bättre med någon form av aktivering, därför gör vi det här och för att jag tycker att det är så skoj och hundarna med kan jag lova!

 

Även Bruno fick testa på "aktiveringsplattan" som går ut på att välta alla träklossar för att hitta godiset som är gömt där under, eller så gör vi i alla fall! Superskoj tyckte han att det förstås!

Åh vad jag älskar att träna tillsammans med vinthundar! Det är en utmaning ibland, rätt ofta men det är just det som jag tycker är så skoj! Man måste ta sig en extra funderar och sällan fungerar det som jag tänkt utan jag måste tänka om, det gillar jag att jag får vrida och vända på saker och tänka varför och hur kunde vi gjort. Så mycket man lär sig! Ta bara det där med hundmöten och Bruno... Från att inte ha brytt sig ett dugg om när vi mött hundar har det nu helt plötsligt blivit så spännande och det ska hoppas och dras i kopplet. Min första tanke var nu måste vi träna på att gå förbi andra hundar så fram med godis och så ut och träna. Det har gått skapligt men jag har inte kommit ifrån att det ändå blir att jag drar i kopplet för att få med honom. Dra i kopplet vill jag inte, jag vill inte att hundmöten ska förknippas med något negativt överhuvudtaget. Vill inte skapa något som inte finns, för det är enbart glädje från Brunos sida idag. Där fick jag nu sätta mig ner och tänka om, varför och hur. Varför har det blivit så nu att andra hundar är så intressanta? Han är tryggare nu och mer med på promenaderna och så är han så nyfiken, vem vet han kanske inte mött så många andra hundar tidigare. Så nu har jag backat och tänkt om hur jag ska göra för att det ska bli bäst för Bruno! När vi möter andra hundar så stannar vi, går lite vid sidan om och jag låter honom titta för det är de han vill, det blir inget dragande i koppel utan han står bara snällt och tittar. Känns som att han faktiskt behöver titta och få fundera en stund på hunden vi möter. När han sen släpper hunden med blicken är jag snabbt där och belönar för att göra hundmötet positivt och för att uppmuntra att han "släpper" hundmötet. Det går strålande att möta hundar på det här sättet nu, Bruno får sin chans att verkligen kolla in och släppa när han känner sig redo. Nästa steg är att försvåra så att han inte bara släpper den andra hunden utan även söker min ögonkontakt. Dit kommer vi nog snart när han kommer på att hundmöten betyder godis, härligt med en godismotiverad hund och det upplever jag att många vinthundar är, alla mina Fyra är det och bounshunden Bruno förstås.